Om boken

De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende, så allvarligt att allmänpsykiatrin inte längre har någon hjälp att erbjuda. Det enda som återstår är landets rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, där de spärras in på obestämd tid tillsammans med mördare och våldtäktsmän, trots att de inte blivit dömda för något brott och inte utgör någon fara för andra.

I bestraffningssyfte utsätts de för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar och hjälm, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken kvinnorna själva eller deras anhöriga kan påverka situationen – de är rättslösa.

Författarna har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter.

Slutstation rättspsyk är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns.

_______________________________________________________________

Beställ Slutstation rättspsyk direkt hos exempelvis AdLibris eller Bokus eller hitta det bästa priset på Prispallen.se!

______________________________________________________

Recensioner:

”I den svenska sjukvården låser man in unga kvinnor med allvarliga livshotande sjukdomar tillsammans med mördare, våldtäktsmän och andra våldsmän med allvarliga psykiska störningar. Rent instinktivt känner säkert de allra flesta av oss att det knappast kan vara en helt bra lösning. Efter att ha läst Sofia Åkermans och Thérèse Erikssons bok får man klart för sig att detta är fel och förödande på fler nivåer än det uppenbara”, skriver Lotta Wendel för Helsingbors Dagblad i en särskilt läsvärd recension.

”Berättelserna om flickorna och kvinnorna gör mig förtvivlad – och rasande över hur samhället svikit”, skriver Maria Elisson för Nerikes Allehanda.

”I Slutstation rättspsyk visar Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson på de stora brister i det svenska vårdsystemet som gör att dessa unga kvinnor straffas för sina problem likt olydiga hundar eller trotsiga småbarn”,  skriver Karin Andersson för Upsala Nya Tidning.

”Genom starka vittnesmål från patienter och gedigen research blottar de en verklighet man inte tror är sann”, skriver Cecilia Köljing  för Borås Tidning.

”Slutstation rättspsyk är ett ovanligt sakligt debattinlägg om vad som kan hända när den vanliga psykiatrin misslyckas med sitt uppdrag och Socialstyrelsens tillsyn brister. Myndigheten bör nu göra allt för att stoppa att fler självskadande tjejer hamnar på rättspsyk”,  skriver Clara Fahlman Bergström  för VLT (recensionen finns tyvärr inte på nätet).

”Det finns tillfällen när tvångsvård inte går att undvika. Svår anorexia, som kräver tvångsmatning, livs­hotande depressioner och psykoser där tvångsomhändertagande blir det enda sättet att rädda liv. Åkermans och Erikssons bok handlar inte om detta utan om behandlingar som i stora stycken är olagliga. Det handlar om en sluten, nästan okänd, rättslös värld som vi måste känna till och ifrågasätta”, skriver Malin Lindroth för Göteborgs-Posten.

”De är ingen massa, de rättslösa kvinnorna på rättsspyk. Men berättelsen om deras öde säger väldigt mycket om vår tids inställning till den jobbiga, gränslösa kvinnan. Då och då blir hon modern i kulturen, men samtidigt visar hon ständigt på hur omodern vården är”, skriver Malena Rydell för Sydsvenskan.

”När de som behöver samhällets stöd mest far illa på grund av systemet så är det något som inte stämmer. Därför behövs böcker som den här, som vågar säga sanningen och visa en alternativ bild av verkligheten. En bild som vi verkligen behöver se”, skriver Jana Rüegg för Tidningen Kulturen.

”Åkerman och Eriksson berättar om enskilda öden; unga kvinnor som går vilse i skuldkänslor och självförakt, valhänta politiker och vanmäktiga psykiatriker. Gränserna för vad tvångsvården tillåter överskrids och de unga kvinnornas familjer förtvivlar”, skriver Jakob Carlander för Östgöta Correspondenten (recensionen finns tyvärr inte på nätet).

”Min reaktion på boken och mina försök att få till en recension fullkomligt svettas det som är i det närmaste patognomont för det boken beskriver. Ena sekunden vill jag räta på mig och uppmana mina medmänniskor att läsa boken, att ta till sig denna skrift och iaktta ödmjukhet inför det svårförståeliga. I nästa sekund vill jag fräsa: ”Men tjejer! Förstår ni vad NI utsätter andra människor för med ert agerande? Förstår ni sorgen och oron hos anhöriga, vänner, ja även vårdpersonal?” Och så skäms jag. Lutar huvudet tungt i händerna och tänker att så kan jag ju inte säga. Det är NI som är patienterna. VI som skall hjälpa” skriver Hanna Edberg för tidningen Svensk psykiatri (s.48).

”Boken har många förtjänster: den är flyhänt skriven och den tar upp situationen för en grupp människor som sällan syns eller hörs i medierna. Den som vårdas med stöd av LPT befinner sig i en situation gentemot vårdgivaren där vårdgivaren måste kunna granskas. Slutstation rättspsyk är både god och intressant läsning och på samma gång en angelägen granskning”, skriver Mikael Gewers för Politiken.

Se även Susanna Birgerssons ledare i Eskilstuna-Kuriren, Björn Ramels ledare i Sydsvenskan samt Ann Heberleins tankar om boken i Dagens Nyheter.

Annonser